Måste bättra på maten

Jag äter alldeles för ensidig kost och det är inte bra alls. Orkar inte ställa mig och laga mat på kvällarna eller luncherna. Men det är tydligen lättare att bre mackorna än att steka ett ägg. Jag förstår inte på mig själv i detta avseende. Nånstans där inne (i hjärnan) så har jag programerat att all mat som måste tillagas är jobbiga. Det bara måste det.

Samma sak med att kräkas. Jag har intalat mig det i sååå himla många år att jag inte kan kräkas längre. Ytterst sällan som jag klarar av det. Har fobi mot kräk.

Nä jag måste sluta äta en massa bröd vilket jag gör flera gånger per dag. Och det är alltid samma pålägg varje gång. Margarin och leverpastej. Brödet är oftast ett vitt bröd och det är inte heller så bra i längden samt att man blir hård i magen av vitt bröd. Men jag är en brödoman.

Första dagen

Ja då har jag bestämt mig för att sluta med godis så jag har en chans att gå ner i vikt. Dessvärre har jag varit tvungen att sluta på gymmet för min IB anser att det är för dyrt för mig att gå dit. Men jag har lite vikter här hemma men det är inte alls samma sak som maskinerna och vikterna på gymmet. Här hemma kommer jag bara upp i 15 kilo och vill jag få mera muskler och öka på vikterna så går det inte.

Iaf så är det första dagen som jag skall sluta med godiset. Det kommer att vara skitsvårt men med rätt tankeverksamhet så borde det gå lättare. Var till butiken och handlade lite och jag kunde gå rakt förbi godiset utan att ens titta på det och det kändes bra. Måste bara lära mig att ha andra saker i huvudet än godis och sött. Så istället för godiset kanske jag kan lära mig någon ny hobby?

Tjejig

Jag har de senaste åren varit mera tjejig. Gillar nallar och sånt som är smått och sött samt färgen rosa. Men jag använder mig helst av svarta kläder. Detta kan ju inte anses som normalt för en man. Hur skall detta sluta? Kan jag fortsätta med detta även efter att jag byter kön? Tja det finns ju tjejiga killar med så det borde väl inte vara något problem.

Men med att komma ut och berätta att jag egentligen är en man och har dessa saker för mig så blir det ju fel nånstans. Tanken är ju att man skall vara en man och inte en kvinna. Aja vi får se ad psykologerna har att säga om detta.

Måste sälja bilen

Har varit och skaffat mig en intressebevakare (samma som förmyndare i Sverige skulle jag tro) och de har gått igenom min ekonomi och i dagsläget har jag inga pengar att köra runt i min bil. Den drar för mycket soppa och sen är det försäkringar, skatten och servicen utöver bensinen.

Hela dagen har varit som ett svart hål och jag vill bara försvinna från jordens yta. Jag kommer att bli ännu mera isolerad här på landsbyggden. Måste passa mina tider efter bussen och den går ju inte så ofta och sista bussen hem på vardagarna är 17:05. Inse att jag inte har något liv. Var även tvungen att ge upp min styrketräning för den kostade för mycket.

Men åter till bilen. Jag måste alltså sälja den för att betala bort lite skulder som egentligen inte är så mycket men som dom ville bli av med. Undrar hur länge jag kommer att få vara utan bil. Det lär väl vara några år. Skulle inte vilja flytta till stan heller för jag tycker så mycket om min lägenhet.

Viktminskning

Är beroende av godis, suck! Men jag vill gärna gå ner i vikt innan jag börjar utredningen eller iaf innan jag börjar med hormonbehandlingen. Vill ju se ut som en snygging så idag är det första dagen utan godis. Visst det blev lite ostbågar men det var inte så mycket och nu är det slut.

Jag tror jag börjar på en vikt på 98 kilo och skall ner till 60 kilo hoppas jag. Muskler väger ju en del så därför har jag lite tillgodo för egentligen vill jag väga 50 kilo men det skulle nog inte passa så bra i en killkropp.

Blir jag av med brösten så är det något kilo bort.

Det där med efternamn

Jag heter något finskt i efternamn men ex-mannen vill helst inte att jag heter det om jag väljer att könskorrigera mig. Han är värsta homofoben och allt som inte tillhör "normen". Jag skulle vilja ta ett namn som min pappas mormor hette som ung men det verkar knöligt att hitta någonstans så jag kan få ett intyg på att vi verkligen är släkt. Det är ett ganska ovanligt namn har jag förstått. Inte många som heter så. 

Eftersom det verkar knöligt så kommer jag att ta mitt efternamn som jag hette som innan jag gifte mig. Men då heter jag inte samma som mina barn men det kanske inte gör något?

Komma ut

Har berättat för min pappas sambo att jag vill könskorrigera mig. Till pappa vågade jag inte säga det men hon kanske gör det vid något tillfälle. Sen har jag knappt sagt något till min mamma heller men jag tror hon misstänker det för jag frågade henne om vad hon tyckte om såna som könskorrigerar sig. Hon tyckte det var en bra lösning för dom som behöver sånt.

Nu skall jag bara hålla mig "frisk" så pass länge att jag får möjligheten att bli antagen till utredningen. Måste bara sluta självskada mig och hålla ett stabilt mående.